En annan av gårdagens CPAC-talare var Michele Bachmann, som överlag hållit sig borta från rampljuset sedan hon avslutade sin presidentvalskampanj efter förlusten i Iowa den 3 januari. Här är talet, nedan följer en sammanfattning:
Bachmann inledde sitt tal med en del avslappnade skämt om sin misslyckade presidentkampanj och berättade vad hon lärt sig av kampanjen och gjorde sedan koppling till sina kampanjtabbar. Kontentan var att hon nu lärt sig var John Wayne föddes såväl som vilken dag Elvis Presley föddes - saker det uppenbarligen är av vikt att faktiskt kunna när man kampanjar till president.
Hon gick sedan vidare till Barack Obama och förklarade att denne under hösten kommer att lägga stor vikt vid sina utrikespolitiska bedrifter för att vinna omval. Han kommer att säga att han dödat Bin Ladin, att han lyckats i Libyen och den arabiska våren som en del av hans lyckande.
Tveklöst är dessa saker bra sådana - men de är taktiska framgångar, och Obama har varit en misslyckad strateg. Misslyckade strategier har också tidigare förändrat historien till det sämre. Jimmy Carters fel ifråga om Iran skapade grunden för det moderna jihad. Bill Clintons misslyckande att slå ut Bin Ladin, förändrade historien. Och när Ronald Reagan införde strategin fred genom styrka - och vann kalla kriget, så förändrades historiens gång. Men den förändrades också när Barack Obama valde att sträcka ut handen till islamvärlden framför att stödja Israel, så förändrade han också historien. Och han är den första president sedan Israels grundande som misslyckats med att stå upp för Israel.
Hon förklarar vidare att det muslimska brödraskapet vill sprida ett globalt jihad och att dess andlige ledare krävt dödande av amerikanska soldater. Vidare förklarar hon att hon förstår varför Mubarak inte ville ge dessa makt, men däremot förstår hon inte varför Obama gav denna grupp en hedersplats på sitt policytal till muslimvärlden från Kairo. Och för ett år sedan sa Obama på en intervju med Bill O Reilly att man inte behövde oroa sig för brödraskapet som han menade inte hade något majoritetsstöd i Egypten. Därefter vägrade han bistå Mubarak och det hjälpte till att ge energi till revolutionen i Egypten som nu gett makten till islamister, där 72% av platserna i det lägre parlamentshuset nu besitts av brödraskapet och det än mer radikala salafistpartiet.
Över 100 000 kristna har nu tvingats fly från Egypten - och det talas om att riva upp det 30-åriga fredsavtalet med Israel. Radikal islam sprids nu runtom i mellanöstern, med sharialagar i Tunisien och Al Qaida i Libyen - Obamas misslyckade politik har förändrat historien, och mest av allt står detta tydligt ifråga om Iran, men Obama har också misslyckats i Irak genom att ge upp den fred amerikanska soldater vunnit. Samma sak håller också på att ske i Afghanistan. Efter ett tio års krig mot radikal islam så håller Obama på att riva upp allt som gjorts och åstadkommits. Och bara han kan kalla det för succé.
Israel har heller inte fått särskilt mycket stöd från Obama och i maj sa han att Israel skulle återvända till 1967-års gränser. I en tid när Israel är i stor nöd måste USA stödja Israel, förklarade hon sedan. Det gör inte Obama som tycker att det är värre att Israel bygger lägenheter på sin egen mark än det är att Iran håller på att skaffa kärnvapen.
Innan Obama blev president brukade man kalla USA för en judeo-kristen nation - vilket USA också är, konstaterade hon sedan. Innan Obama blev vald brukade alla presidenter kalla USA för en exceptionell nation - vilket landet också är. Innan Obama så åkte amerikanska presidenter inte runt om bad om ursäkt för USA och det tänker man heller inte göra. En presidents utrikespolitik förändrar världshistorien - och just därför kan Obama inte tillåtas vinna en andra ämbetsperiod, konstaterade hon sedan.
Kort reflektion: Michele Bachmann framförde ett kort men koncist tal som fokuserade på president Obamas utrikespolitik. Det fanns vissa problem i det hon sa: beskrivningen av den arabiska våren var alldeles för enkel, och demokrati är den rätta och enda tänkbara väg framåt för mellanöstern. Men kritiken mot Obama var däremot tydlig och korrekt.
Michele Bachmann har länge varit en bra retoriker med en populistisk framtoning. Som president och även i en presidentkampanj räcker den egenskapen inte riktigt till - vilket visade sig tydligt i hennes egen nu avslutande kampanj och hon hade inte blivit en duglig president. Däremot visade hon att hon fortfarande är en mycket duktig retoriker med förmågan att sätta fingret på de övergripande felen med Obamas politik. Och även om hon inte blev president eller ens partiets nominerade kandidat, så visade hon att hon även fortsättningsvis kommer att vara en mycket duktig och effektiv kongresskvinna, med just den populistiska konservatism som har sin roll att fylla, så länge den håller sig på rätt plats i tillvaron.
Vilket också visar varför en kongressplats känns som den bäst passande positionen för Michele Bachmann.
Se även tidigare inlägg:
CPAC 2012 - del 1: Marco Rubio 20120210
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar